Spanish realist Painter , 1841-1920 Son of Federico de Madrazo y K?ntz. Because of his ability and training with his father, Federico, in the Real Academia de S Fernando in Madrid and with L?on Cogniet in Paris, he seemed destined to continue the family tradition of academic painting. However, due to the influence of the Belgian Alfred Stevens, of his brother-in-law, Mariano Jos? Bernardo Fortuny y Marsal, and the Parisian environment, he exchanged dry historical painting (e.g. Arrival in Spain of the Body of the Apostle St James, 1858, and Ataulfo, 1860) for the preciousness of the tableautin, the small, intimate genre painting. He lived in Paris and New York and became so remote from Spanish artistic life that he and Fortuny y Marsal were the only Spanish artists not to participate in any national exhibition, and because of this the Spanish state never directly acquired their works. In 1882, with Giuseppe De Nittis, Stevens and the gallery owner Georges Petit, he co-founded the Exposition Internationale de Peinture, designed to promote foreign artists in Paris. Madrazo Garreta's most characteristic works are the female portrait and the witty and elegant genre painting, with soft, delicate tones and suggestive poses. The influence of the Rococo and of Japanese art is reflected in his painting, which expresses an exquisite aristocratic or bourgeois ideal, the illusion of a refined, sensual and superficial life. Consequently,   Related Paintings of Raimundo de Madrazo Y Garreta :. | Toskanski motiv III | Florentika | Marquise d' Hervey Saint-Denys | Versailles, le jardin du Roi | Kostanjevica |
Related Artists:
Orchardson, Sir William Quiller
English, 1832-1910
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
HERRERA, Francisco de, the Younger
Spanish painter/architect (b. 1622, Sevilla, d. 1685, Madrid).